Prinsessan Märtha-Louise och Elisabeth Nordeng:

Sensitivitet är en gåva vi inte vill vara utan

Det är högsommar och både prinsessan Märtha Louise och Elisabeth Nordeng är utomlands eller på resande fot. Jag är tacksam för att vi till slut fick kontakt för en intervju. De är författare till en angelägen och aktuell bok: Född sensitiv – våra berättelser handlar om de särskilda sinnesförnimmelser många känt som barn, skörheten i ungdomen och känsligheten som vuxen och förälder.
– Jag skulle inte vilja vara utan förmågan att se och känna alla nyanser i livet. Alla upplevelser blir så starka, både de goda och mindre bra. Och när du lär dig att inte bli överväldigad av intrycken, utan istället kunna leva i harmoni med högkänslighet, blir det en talang som också blir ens styrka, säger prinsessan Märtha Louise.

Hur upptäckte du din högkänslighet?
Märtha Louise: Elisabeth skickade mig en länk till Elaine Arons webbsida för att testa mig för högkänslighet. Då föll många bitar på plats för mig. Det var som en uppenbarelse: ”Åhh, det är högkänslig jag är!” Jag är inte galen, annorlunda, konstig eller något annat knepigt. Jag är bara mycket känslig och det är visst vad många andra också är. Var femte person faktiskt!

Vilka utmaningar hart du ställts inför genom att vara högkänslig?
Elisabeth: Tidigare blev jag väldigt trött av intryck, andras energier, ljud och dofter. Under perioder av mitt liv har det varit för många intryck och det har gjort att jag lätt förlorat mig själv. Det fanns inte rum att lyssna på vem jag var och vad som var rätt för mig. Allt annat var som ett buller som störde min egen inre röst.

Märtha Louise: Det kan vara mycket förvirrande att prata med folk, du hör vad de säger, men du känner att de menar något helt annat.

Vad har förståelsen för att vara högkänslig och sensitiv fört med sig för dig personligen?
Elisabeth: När jag upptäckte högkänsligheten fick jag plötsligt ett språk för vem jag är och hur omvärlden känns för mig. Det gjorde mig starkare och var lättare för mig att sätta gränser och vara uppmärksam på vad jag kan tolerera och vad som är bra för mig.
– En viktig del för mig idag är att hitta en balans mellan ett aktivt liv med många människor runt omkring mig och tid för mig själv, meditation och tid i naturen.

Märtha Louise: Jag har förstått att jag bearbetar händelser mycket djupt och behöver tid för att sortera intryck. Det kallar vi för laddning i boken och det handlar om att ta tid för sig själv i vardagen utan stimulanser. Dessutom är det skönt att veta att man lätt kan bli överstimulerad och att det är tillåtet att säga nej när det blir för mycket!

Hur har den här känsligheten påverkat dina närmaste och relationer med andra?
Elisabeth: Jag har förstått att jag går djupt in i relationer. Jag är usel på att småprata, jag vill åt kärnan. In till det sanna och nära. Och genom högkänsligheten har jag insett att jag är bra på att se människor, se dem på ett riktigt sätt. Högkänslighet är ingen ny diagnos, säger Elaine Aron i sina böcker om högkänslighet, utan ett personlighetsdrag. Hur ser du på det?

Märtha Louise: Det är till och med ett medfött personlighetsdrag. 15-20 procent av befolkningen har det. Det är skönt att veta att det är normalt och att vi bara behöver lära oss hur man bäst kan leva med denna egenskap.

I boken skriver ni om att sensitivitet har blivit en styrka för er. På vilket sätt?
Elisabeth: Allt förändrades när jag började bli vem jag är innerst inne. Inte den jag trodde jag skulle vara, eller borde vara. Från att ha varit ett drag i mig som gjorde mig trött och utmattad, har det blivit själva kärnan av vem jag är. I det sensuella och känsliga finns min kraft. Det är där jag är stark, skarp, tydlig och sann.

Har vetskapen om att vara sensitiv påverkat ditt arbete?
Elisabeth: Högkänslighetsförmågan är en av mina stora styrkor i mitt arbete. Förmågan att se andra på ett djupare plan använder jag en hel del. Och känsligheten har visat mig vilken enorm kraft meditation har fått i mitt liv.

Hur ser du att kunskapen om sensitivitet och högkänslighet kan påverka samhället idag?
Märtha Louise: Jag tror att det är en viktig motvikt till allt som drivs på i en allt högre hastighet. Vi måste ta oss lite andrum. Vi behöver dem som läser vad som står mellan raderna och de som kan ta itu med elefanten i rummet.

Elisabeth: Högkänsliga människor är som kanariefåglarna som användes i gruvor förr i tiden. När fåglarna svimmade av syrebrist var det dags för gruvarbetarna att komma upp. Det är så sant idag, när samhället snurrar på i snabb takt och vi glömmer bort att vara människor och ha balans i våra liv är det högkänsliga som märker det först.
– På ett sätt är det vi som tar temperaturen på samhället. Och jag tycker att många människor behöver kunskap, både de som är högkänsliga och de som lever tillsammans med oss. Vi behöver alla varandra och är viktiga.

Vad är det centrala budskapet du vill förmedla med boken?
Märtha Louise: Jag hoppas att boken kommer att inspirera högkänsliga att kunna omfamna vilka de är. Jag hoppas också att den som lever med en högkänslig kan förstå mer och få en eller annan aha-upplevelse om hur man kan bemöta sensitiva omkring sig.

Elisabeth: Livet blir underbart när du börjar leva från ditt eget perspektiv! Jag har ofta känt mig ensam, utsatt och ordlös inför vad jag känner. Nu har jag hittat ord för mina känslor och hoppas att inspirera andra att hitta sina ord om sig själva. Sedan kan man börja leva i sin kraft och se skönheten i hur högkänslighet bidrar till våra liv.

Text: Monica Katarina Frisk