Kategori: Krönikor

Som många av er redan vet så har jag varit nyfiken på andliga traditioner och verktyg större delen av mitt liv. Länge var det bara på distans, men som livet ter sig gav det mig en riktig djupdykning in i hela denna underbara värld när jag började jobba med Livsenergi för drygt sex år sedan. Jag skulle sköljas igenom ordentligt och det fanns säkert en god anledning till det.

Det är inget konstigt för någon att händelser och erfarenheter från livet formar oss som människor. Om vi applicerar det ett steg längre och säger att själens erfarenheter och händelser från alla sina liv har format oss till dem vi är idag – hur skulle det kännas?

Vi människor är utrustade på ett helt otroligt sätt. Den som tänkte ut oss hade en enorm fantasi och var nog en skicklig ingenjör. Tänk på alla system vi har i kroppen som samspelar med varandra. Och alla fysiska verktyg vi har för att leva våra liv – armar, ben, händer, fötter, tår…

Ibland kan livet te sig som en enda stor gåta, och ibland är det ett fantastiskt mirakel. Gåtan kan vara svår att förstå vad den innebär och vad man känner inför den. Och inte sällan kräver den en hel del av oss…

Vad säger ni, har vi börjat landa i våren nu och är redo för sommaren? Rent energimässigt kan våren vara lite trög för mig, om än det är den mest underbara säsong. Tänk att det kan vara så dubbelt ibland. Å ena sidan si, å andra sidan så…

Våren är här på riktigt. Träden börjar slå ut. Blommorna spricker upp ur marken och gräset blir grönt. Allt detta händer samtidigt, som om hela naturen exploderar. Med lite värme från solen sker miljoner mirakel samtidigt. Tänk vilken rikedom – vilket överflöd av naturliga fenomen vi har omkring oss!

Efter en lång tid av mörker så sakta, sakta ljusnar dagen. Värmen smyger sig fram och med den små knoppar ur jorden. Våren är här och solen är gnistan som får allt att vakna till liv. Allting börjar om igen. Livets hjul snurrar på – i all oändlighet.

Söndag. En helt underbar söndag. Solen strålar på en blå himmel och det är lagom kallt och krispigt vitt där ute. Den senaste veckan har varit så spännande.

Hur mår du? Kan du känna att våren är på väg och att kroppen förbereder sig för att tina upp? Smittar samhällets pandemilättnader ditt humör och inställning till livet? Känner du glädje och hopp om ett öppet samhälle, om frihet? Jag hoppas det. Det är banne mig en omvälvande tid nu, och om vi vill så kommer den leda till en massa gott för oss!

När jag skriver detta är januari snart slut och vi har börjat landa i vårt nya år! Den senaste veckan har jag fötts med en massa hopp inför 2022. Det är något jag indirekt har bett om för att jag har känt ett behov av hopp och framtidsutsikter. Och då kom det…

Det slår mig att ovisshet är tajt kopplat till kontroll, något vi gärna vill ha. När ovissheten tar överhanden har vi ingen kontroll…

”Måne, måne, måne. Du gyllene skära, mystiska klot och innerliga ljus som visar vägen i mörkret. Du är så mycket mer än en prydnad på himlen. Äntligen återvänder insikten till oss och vi vänder vårt fokus till dig och universums naturliga cykler.”

Jag älskar julen och tiden inför den, men månaderna strax efter behöver jag anstränga mig för att hålla värmen i kroppen. Det går åt mycket energi under den här tiden, så jag behöver ladda ordentligt. Därför är jag extra glad att ha hittat nya verktyg för att hålla energin hög i kropp och sinne! Vem vet, det kanske kan vara något för dig med!

November är här. För många är det en mörk, grå, blöt och tråkig månad, så vi tänkte fylla den med en massa härligheter! I det här numret har vi fokus på hårda klappar och gnistrande kristaller. Det är ju en perfekt tid nu att förbereda julen – både praktiskt och stämningsmässigt.

Jag har just läst en artikel om ateism och anti-religion och haft lite tid att reflektera över hur jag reagerade. Det här är helt klart ett större ämne än några få rader i en krönika, men jag märker att artikeln satte igång tankar i mig.

Den här veckan började med en häftig synkronicitet – jag älskar när det händer! I måndags skulle jag ha en intervju med författaren till Livsenergis första häxbok. Jag såg fram emot den eftersom jag tycker om hennes bok väldigt mycket.

Personlighetstyper. Mig själv. Dig. Mina barn. Min partner. Kombinationen av andlighet och psykologi för personlig utveckling… Jag är nyfiken på Enneagrammet.

Intuition – vad är det för mig, funderar jag. Kan det vara så att kontakten med intuitionen är kärnan till när jag är extra medveten och närvarande? Och när jag bara ”kör på”, är jag då långt ifrån min intuition…? En spännande tanke som jag måste utforska!

Vet ni vad, jag är så glad att ni finns. Att veta att det finns så många som har valt samma resa som jag – en utforskande resa om livet, existens och att leva äkta – känns både tryggt och inspirerande. Här är vi alla samlade. Tänk om vi kunde hitta vägar att nå ut till varandra mer, mötas – fysiskt eller virtuellt – och dela erfarenheter.

Jag har varit lyhörd för min kropp under större delen av mitt liv. Det började redan som tonåring, men då reagerade jag nog mer med rädsla över ömmande leder, mage, munblåsor osv. Med tiden har jag lärt mig möta kroppsliga obehag med en nypa nyfikenhet och forskningslust – var kommer detta ifrån?

Det är ju egentligen väldigt enkelt och logiskt. Andningen definierar början och slutet av livet. Den kunskapen borde räcka för att vi ska vara försiktiga med den, ta hand om den och se till att den funkar så bra som möjligt, eller hur? Många tänker nog att ”jag vet att andningen är viktig och jag borde nog göra lite andningsövningar”. Jag är själv en av dem. Men gör jag något för att stärka den? Nej.

Det här med ”sin egen väg” är ett högaktuellt ämne. Just nu är många på tårna för att ”göra rätt” enligt pandemins många riktlinjer för att minska smitta, vilket är jättebra. Jag vill på inget sätt dämpa vikten av det, tvärtom. Samtidigt som det pågår lyfts ett annat samhällsmönster fram – det om att ”göra det förväntade” i vardagslivet.

Vad går du runt och bär på nu? Vilken del av dig är du just i färd med att arbeta med, utveckla? Jag tror att många som är medlemmar i Livsenergi bokklubb ständigt är igång med ett projekt i det inre. Kanske inte alltid så uttalat, men det finns där.

Vad är det för märklig tid vi lever i. Ett år med pandemin inpå husknuten sätter säkerligen sina spår. Men inte nog med det, just nu verkar det som att vi är inne i en mörk tunnel, och jag tror inte det bara är Coronas fel. Det är många energier som härjar.